Alexander Aslani dödades den 7 oktober 2026 på sin klinik i Marbella. Han blev 57 år. Svensk Förening för Estetisk Plastikkirurgi vill hedra minnet av en internationellt verksam plastikkirurg och utbildare, vars arbete förde samman patienter och kollegor från många länder.

Hans yrkesliv präglades av internationella erfarenheter. Utbildning och arbete förde honom genom Sydafrika, Tyskland, Österrike och Storbritannien innan Spanien blev basen för hans fortsatta verksamhet. Mellan 2008 och 2018 ledde han plastikkirurgin vid Quirón-sjukhusen i Málaga och Marbella. Vid den egna kliniken Cirumed fördjupade han sitt arbete inom avancerad kroppsformande kirurgi.

Aslani ägnade särskilt intresse åt fettransplantation och kombinationen av fett och implantat vid gluteal augmentation. Genom vetenskapliga publikationer, föreläsningar och praktisk undervisning delade han sina erfarenheter med andra kirurger och deltog i utvecklingen av sitt specialistområde.

Utbildningen hade en tydlig plats i hans verksamhet. Genom kurser med livekirurgi, längre utbildningsprogram och individuell handledning fick kollegor möjlighet att följa hans arbete och diskutera patienturval, kirurgiska överväganden, teknik och eftervård.

I de minnesord som patienter har delat efter hans död framträder också en personlig bild. Där beskrivs hans humor, värme och förmåga att skapa förtroende. En tidigare patient berättar hur han mötte henne och hennes make med samma leende och kram även när flera år hade gått mellan mötena. Andra beskriver hur kontakten med honom med tiden utvecklades till vänskap. Berättelserna vittnar om den betydelse han fick för människor som sökte hans hjälp.

Enligt hans yrkesbiografi deltog han också återkommande i Interplasts humanitära arbete i Indien, där han opererade barn med läppspalt.

Att en kollega dödas på sin arbetsplats, mitt i sitt arbete, väcker djup sorg och bestörtning. Våra tankar går till hans hustru Jeannine, hans två döttrar, hans medarbetare och alla som sörjer honom.

Vi hedrar Alexander Aslanis minne och minns hans bidrag till kunskapsutbytet mellan kollegor och den personliga betydelse han hade för sina patienter.