MOMS på Kvitto o Faktura till pat 141210

Moms på kvitto och faktura till patient-141210 – att ladda ned

 

	Konfidentiellt
Datum:	2014-12-12
Till:	Birgit Stark SFEP
Från:	Katarina Kuuskoski
Ref:	Mervärdesskatt på faktura och kvitto samt skyldighet att lämna uppgift om mervärdesskatt i förväg

 

1.             Bakgrund

Vid extrainsatt årsmöte för Svensk förening för estetisk plastikkirurgi (nedan SFEP) den 6 december 2014 har jag blivit ombedd att redogöra för skyldighet att redovisa mervärdesskatt på kvitto och faktura samt skyldighet att lämna uppgift om mervärdesskatt i förväg vid estetiska ingrepp.

Nedan följer dels den sammanfattning och slutsatser som utredningen gett vid handen, dels den detaljerade utredningen med en redogörelse av relevanta regler och hur de bör tillämpas vid utfärdande av kvitto eller faktura till patienter som låter utföra estetiska plastikkirurgiska ingrepp på egen bekostnad och hur prisinformation angående sådana ingrepp skall utformas.

Informationen i denna promemoria utgör en allmän redogörelse om tillämpliga regler per den 12 december 2014 och utgör inte rådgivning till någon enskild medlem i SFEP eller rådgivning om sådan medlems skattesituation.

2.             Sammanfattning och slutsatser

• Mervärdesskatterättsligt finns inget krav på att lämna kvitto eller faktura som utvisar debiterad mervärdesskatt till konsument. Däremot finns det tvingande regler om kassaregister vilka borde vara tillämpliga för många av SFEP:s medlemmar. Reglerna om kassaregister omfattar även skyldighet att lämna kvitto som utvisar debiterad mervärdesskatt. För det fall kontantfaktura utfärdas kvarstår skyldighet att lämna kvitto med mervärdesskatteuppgift, om kliniken eller kirurgen i fråga inte utfärdar kontantfakturor som uppfyller kraven på verifikationer och som bokförs som fakturor. Tillkommande mervärdesskatt behöver inte anges på kontantfaktura eller vanlig faktura till konsument.
• Prisinformation måste lämnas i förväg och tydligt redovisas, så att slutpriset till konsument omfattar även tillkommande skatt. Detta följer av tvingande konsumentskyddslagstiftning. Det föreligger emellertid inget krav på att någon specificering av mervärdesskattebelopp skall anges i förväg. Att ange priser som ”inklusive mervärdesskatt” då mervärdesskatt inte skall ingå är inte tillåtet. Vår rekommendation är därför att prisangivelser antingen sker utan någon referens till mervärdesskatt alls, eller med angivande av priset ”inklusive eventuell mervärdesskatt”.
• Tvingande konkurrenslagstiftning förbjuder SFEP:s medlemmar att samarbeta eller samråda om sin prissättning, prisnivåer som kommer att tillämpas och hur priserna struktureras.

3.             Faktura, kontantfaktura eller kvitto

Den näringsidkare som säljer varor eller tjänster kan antingen få betalt omedelbart genom s.k. kontantbetalning, eller bevilja kunden kredit, s.k. fakturerad försäljning. Den som tar betalt kontant omfattas typisk sett av reglerna om kassaregister, såvida inte kontantbetalningarna är obetydliga i förhållande till den totala omsättningen eller understiger fyra prisbasbelopp årligen. Vissa andra undantag från kassaregisterskyldighet gäller, så som t.ex. för varuspelsautomater, men dessa undantag från kassaregisterskyldighet redogörs inte för närmare då de inte är relevanta för verksamheten vid en estetisk plastikkirurgisk klinik.

Om faktura utfärdas och betalning mot fakturan görs omedelbart genom kontantbetalning, är detta en s.k. kontantfaktura. Den som betingar sig kontant betalning för sina tjänster kan undgå kassaregisterskyldighet genom att använda kontantfakturering.

Nedan redogörs närmare för formkrav på faktura och kvitto. Sammanfattningsvis gäller krav på att mervärdesskattebelopp skall anges på kvitto, men inte på faktura till konsument. Kontantbetalning i större utsträckning än enskilda fall eller för mer än fyra prisbasbelopp per år medför skyldighet att utfärda kvitto. Den klinik som inte vill redovisa tillkommande mervärdesskatt gentemot patient bör därför ta betalt genom fakturering, antingen vanlig faktura med senare betalning (sannolikt medförande en större kreditrisk och en likviditetspåfrestning), eller kontantfaktura varvid det är viktigt att fakturan uppfyller formkraven för verifikationer och även bokförs som en faktura.

3.1          Mervärdesskattefaktura

När en patient betalar för ett estetiskt plastikkirurgiskt ingrepp finns det ingen skyldighet att utfärda en faktura, fakturaskyldighet föreligger mervärdesskatterättsligt endast vid försäljning till näringsidkare enligt 11 kap. 1 § mervärdesskattelagen (1994:200) (nedan ML). Till den del faktura utfärdas till konsument föreligger alltså inte skyldighet att följa de formkrav som 11 kap. ML uppställer. På faktura till andra näringsidkare måste fakturakraven i ML efterlevas, även om omsättningen i förekommande fall kan vara undantagen från mervärdesskatt (jämför fakturering av narkosläkararvode till en plastikkirurg). För fakturor till konsument eller gäller således inget allmänt formkrav på att beloppet av debiterad mervärdesskatt skall anges om faktura utfärdas.

Däremot kan det finnas speciallagstiftning som uppställer krav på specificering av mervärdesskatt på faktura till konsument, såsom t.ex. 5 kap. 7 § första stycket 4 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation angående specificering av mervärdesskatt på telefonifaktura. För estetisk plastikkirurgi föreligger ingen sådan specialreglering för närvarande.

3.2          Kassaregisterkvitto

Den som är skyldig att ha ett kassaregister är också skyldig att ange tillämpad och debiterad mervärdesskatt på kvitto som skall lämnas till konsument. Av sådant kvitto skall mervärdesskattebelopp specificerat framgå, om mervärdesskatt har debiterats. Den som tar emot omedelbar kontantbetalning mot faktura omfattas inte av kassaregisterskyldigheten (se nedan) men reglerna om fakturerad försäljning och kontantfakturor kan inte användas för att kringgå skyldighet att utfärda kvitto om utfärdaren inte uppfyller bokföringsmässiga och redovisningsmässiga regler för faktura.

(i)            Kassaregisterskyldighet

Typiskt sett omfattas den som emottar kontantbetalningar (vare sig med kontanter eller med betalkort) av skyldigheten att ha kassaregister. Av Skatteförfarandelagen (2011:1244) (nedan SFL) framgår följande.

Den som i näringsverksamhet säljer varor eller tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort ska använda kassaregister (SFL 39 kap. 4§). Skyldigheten att använda kassaregister gäller inte för den som bara i obetydlig omfattning säljer varor eller tjänster mot kontant betalning eller mot betalning med kontokort. Vid bedömningen om det är fråga om försäljning i obetydlig omfattning ska det särskilt beaktas om försäljningen normalt uppgår till eller kan antas komma att uppgå till sammanlagt högst fyra prisbasbelopp under ett beskattningsår (SFL 39 kap. 5 §). Självständiga verksamheter inom ramen för en näringsverksamhet skall bedömas var för sig (SFL 39 kap. 6 §). All försäljning och annan löpande användning av ett kassaregister ska registreras i kassaregistret. Vid varje försäljning ska ett av kassaregistret framställt kvitto tas fram och erbjudas kunden (SFL 39 kap. 7 §).

Den omständigheten att en enstaka kund vid något tillfälle betalar kontant utlöser således inte en skyldighet att ha certifierat kassaregister. Den kontanta betalningens storlek i absoluta tal är inte avgörande utan kontantbetalningen skall sättas i relation till den totala omsättningen. Det saknar härvid betydelse om den övriga omsättningen består av fakturerad betalning, kredit i annan form eller bidrag. Kontantförsäljningen kan vara obetydlig för såväl större som mindre företag (prop. 2006/07:105 s. 38). Med 2014 års nivå på prisbasbeloppet undantas försäljning som understiger 177 600 kr per år. Såvida inte undantagen för enstaka tillfälle eller total försäljning under fyra basbelopp blir tillämpligt, är således SFEP:s medlemmar skyldiga att ha certifierade kassaregister om betalningar från patienterna sker kontant (d.v.s. med kontanter eller betalkort).

(ii)           Skyldighet att lämna kvitto och information om mervärdesskatt på kvitto

Skatteverket har med stöd av 1 § förordningen (2007:597) om kassaregister m.m. utfärdat föreskrifter om tillämpningen av kassaregisterreglerna. I föreskrifterna SKVFS 2009:1, ändrade genom SKVFS 2010:05, 28 § framgår att ett kassakvitto skall innehålla uppgifter om den mervärdesskatt som belöper på försäljningsbeloppet (och mervärdesskattens fördelning på olika skattesatser). Dessa uppgifter behöver inte anges om försäljningen inte medför skattskyldighet enligt ML.

3.3          Kontantfaktura

Fakturerad försäljning innefattar en kredit där betalning sker vid ett senare tillfälle än vid försäljningstillfället. Om ett företag upprättar en faktura och samtidig tar kontant betalt vid försäljningstillfället brukar denna benämnas kontantfaktura. Fakturerad försäljning och s.k. kontantfaktura behöver inte registreras i ett kassaregister. För att räknas som fakturerad försäljning skall fakturan uppfylla de krav som anges i 5 kap. 7 § bokföringslagen (1999:1078) (nedan BFL). Kraven på verifikationer 5 kap. 7 kap i BFL är att de skall innehålla uppgift om när verifikationen har sammanställts, när affärshändelsen har inträffat, vad denna avser, vilket belopp den gäller och vilken motpart den berör. Om en näringsidkare medvetet skulle vilja kringgå kassaregisterkravet genom att, i stället för att registrera försäljningen i kassaregistret och ge kunden ett kvitto, ställa ut en faktura samtidigt som han mottar kontant betalning, och utan att följa de regler som finns för bokföring av fakturor bör detta bedömas som kontant betalning (prop. 2006/07:105 s. 41). Beroende på omständigheterna skall alltså betalning av kontantfakturor registreras i ett certifierat kassaregister. För att betalning av kontantfakturor inte ska anses som kontant betalning och därmed registreras i ett kassaregister måste följande förutsättningar vara uppfyllda:

• Kontantfakturan uppfyller bokföringslagens krav på en verifikation (bl.a. identifierbar motpart).
• Kontantfakturan bokförs enligt reglerna för bokföring av fakturor. God redovisningssed skall iakttas där varje faktura utgör en verifikation som ska bevaras i ursprungligt skick enligt bokföringslagens regler.

För kontantfakturor eller gäller således inget allmänt formkrav på att debiterad mervärdesskatt skall anges om de utfärdas till konsumenter. Däremot gäller att de skall utfärdas så att kraven på verifikation i BFL efterlevs, och att de även bokförs som fakturor.

4.             Prisinformation och konsumentskydd

Prisangivelser i förväg styrs dels av marknadsföringslagen (2008:486) (nedan MFL), dels av prisinformationslagen (2004:347) (nedan PIL). MFL och PIL syftar till att skydda konsumenterna och ge dem säkerhet i förhållande till vilket pris som kommer att gälla för konsumentköp. Konsumenttjänstlagen (1985:716) (nedan KtjL) är tillämplig på arbete på och förvaring av lösa saker samt arbete på fast egendom. Den är alltså inte tillämplig på medicinska ingrepp.

Det pågår en parlamentarisk utredning, Kommittédirektiv Dir. 2014:61 Estetiska behandlingar och andra ingrepp med medicinska risker utanför hälso- och sjukvården och tandvården, som syftar till att klargöra i vilken utsträckning estetiska ingrepp som utförs av enbart estetiska syften omfattas av konsumentskyddslagstiftning och huruvida konsumentskyddet behöver stärkas via ny lagstiftning. Den särskilde utredaren skall lämna förslag som syftar till att stärka skyddet för den enskilde vid behandlingar och ingrepp som kräver medicinsk kunskap och erfarenhet eller kan innebära betydande hälsorisker, men som inte är hälso- och sjukvård eller tandvård. I uppdraget ingår att ta ställning till vilka ändringar som krävs för att säkerställa att den enskilde ges en god och säker behandling samt ett tillräckligt konsumentskydd.

Mot bakgrund av den oklarhet som råder i skrivande stund om den exakta omfattningen av konsumentskyddet i förhållande till estetiska ingrepp är det befogat att anta att de tvingande reglerna i MFL och PIL kan åberopas av patienterna och att SFEP:s medlemmar är skyldiga att följa dessa regler vid lämnad prisinformation till patienterna. Det följer, vilket redogörs för nedan, både av MFL och av PIL att information om det exakta priset skall lämnas till patienterna i förväg. Vår bedömning är att det däremot inte föreligger en skyldighet att ange vilken del av priset som utgör mervärdesskatt.

4.1          Marknadsföringslagen

MFL är enligt 2 § tillämplig på alla situationer då en näringsidkare marknadsför en produkt. Enligt 22 a § MFL är en näringsidkare skyldig att före avtal ingås lämna klar och begriplig information om produktens pris, inbegripet skatter och avgifter, eller, om priset inte kan anges i förväg, hur priset beräknas. Enligt MFL skall den till vilken marknadsföringen riktas (konsumenten) informeras om totalpriset för tjänsten men det saknas krav på att totalprisets beståndsdelar specificeras.

MFL innehåller regler om s.k. köperbjudanden, vilket innebär att en framställning där en konsument erbjuds en bestämd produkt och där priset anges så gäller vissa specifika regler (12§ MFL). Ett sådant erbjudande måste innehålla i) information om produktens egenskaper, ii) korrekt och tydligt pris, iii) geografisk adress och identitet på näringsidkaren, iv) villkor för betalning, leverans, fullgörande och reklamation, samt v) information om ånger- och hävningsrätt enligt lag. Prisangivelsen skall ske i enlighet med 7-10§ PIL.

I juridisk litteratur om MFL uttalas att den som anger att ett visst pris inkluderar mervärdesskatt ifall mervärdesskatt inte skall utgå, kan sägas lämna vilseledande information. Således är det viktigt att prisangivelser som gäller både mervärdesskattefri och mervärdesskattepliktiga ingrepp inte betecknas ”inklusive mervärdesskatt”. Följaktligen bör ingen referens till mervärdesskatt göras överhuvudtaget, eller så bör angivelsen lyda ”inklusive eventuell mervärdesskatt”.

 

4.2          Prisinformationslagen

I 2 § PIL definieras pris som det slutliga priset för en bestämd produkt eller en bestämd enhet av en produkt, uttryckt i kronor, inbegripet mervärdesskatt och andra skatter. Produkter definieras som varor, tjänster eller andra nyttigheter. I frånvaro av en närmare reglering av begreppet tjänster eller andra nyttigheter i förhållande till estetiska ingrepp bedömer vi att PIL är tillämplig även på estetiska ingrepp.

Prisinformation skall enligt 6 § lämnas när en näringsidkare tillhandahåller bestämda produkter. Enligt 7 § skall prisinformation för andra produkter än varor lämnas genom uppgift om produktens pris. Om priset för en produkt inte kan anges, skall näringsidkaren i stället lämna prisinformation genom att ange grunderna för hur priset bestäms. Prisinformationen skall vara korrekt och tydlig. Om det kan tillkomma avgifter och andra kostnader, skall detta anges särskilt enligt 10 §. Prisinformationen skall därvidlag lämnas skriftligen, om konsumenten inte kan få informationen på något annat likvärdigt sätt. Om en näringsidkare inte lämnar prisinformation i enlighet med PIL skall MFL tillämpas enligt 12 §.

5.             Förbjudet samarbete och informationsutbyte

Under konkurrensrättsliga regler får SFEP:s medlemmar inte samarbeta, och inte ens utbyta information, kring prissättning av sina produkter och tjänster. Detta följer av 2 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579) (nedan KL).

Förbudet gäller både direkt och indirekt samverkan, till exempel inom ramen för en branschorganisation. Ett exempel på prissamarbete är när en grupp näringsidkare samarbetar om att gemensamt fastställa slutpris, minimipris eller ett visst vinstpåslag. Det är även förbjudet att samarbeta om så kallade prispåverkande moment, exempelvis att komma överens om storleken på rabatter eller om vilka tjänster som ska ingå i priset och vilka tjänster som ska betalas av kunden separat. Samarbeten som inte påverkar konkurrensen är inte förbjudna, och regleringen i 2 kap. 1 § KL har även många undantag, men i princip är alla diskussioner om prissättning otillåtna.

Det kan slutligen tilläggas att rekommendationer eller annan typ av påverkan från en branschorganisation avseende prissättning inte heller är tillåten i enlighet med konkurrenslagstiftningen.

 

Med vänlig hälsning

Katarina Kuuskoski Advokat 08 566 177 52 katarina.kuuskoski@bakermckenzie.com