Komplikationer

För två månader sedan opererade jag min näsa, vilket jag kommer ångra resten av mitt liv. Jag är fortfarande chockad tror jag och har inte kunnat äta eller sova ordentligt efter det. Kirurgen tog bort mer än halva min näsa. Näsbenet är tunt som en blyertspenna. Näsborrarna är cirka 0,5 cm i diameter. Utseendet hade jag kanske kunnat vänja mig vid med tiden men jag har fått en massa komplikationer. Jag kan inte andas ordentligt. Jag kan dra in luft men det känns tungt, som om jag är förkyld. Jag har känselnedsättning från halva pannan, mitten av ögonbrynen och nedåt ända till överläppen. Det känns också väldigt obehagligt inne i näsborrarna, som om någon drar av ett plåster vid ansiktsrörelser, tex när jag tuggar. Mina ögon svider konstant efter näsplastiken och i höger ögonvrå syns det när jag andas. Det syns också på sidorna av näsan när jag andas. Mina frågor:
-Jag hörde talas om att man kan få nedsatt känsel i nästippen efter näsplastik, men en sådan här omfattande känselnedsättning har jag aldrig hört talas om. Finns möjlighet att det förbättras? Särskilt känslan inne i näsborrarna är väldigt obehaglig och det tror jag faktiskt aldrig jag kommer vänja mig vid.
-Är det möjligt att svedan i ögonen också beror på nervskada, eller beror det på skadade tårkanaler? (Jag är helt säker på att det inte är allergi eller infektion). Höger tårkanals valv (som förhindrar reflux) är uppenbart skadat då jag ser andningsrörelser i höger ögonvrå vilket jag aldrig gjort innan näsplastiken.
-Vart ska jag vända mig för utredning av skadade tårkanaler?
-Går det att återställa andning? Hur görs en sådan operation? Det gör mig ingenting om näsan blir större, jag tvärtom önskar det. Finns det någon i Sverige som kan göra detta? Någon i Europa? Någon i världen?
-Om man skulle göra en ny op för att öppna upp andningsvägarna, går det att samtidigt ”stärka” näsan för att förhindra framtida kollaps, tex med brosk från örat? Näsan känns väldigt svag nu.
Jag mår så fruktansvärt dåligt. Jag trodde det var ”säkert” att operera sig i Sverige och att kirurgerna var försiktiga men förstår nu att jag var väldigt naiv.